Så fungerar Egot

ur En Ny Jord – Ditt inre syfte av Eckhart Tolle

Klagomål och bitterhet

Att klaga är en av egots favoritstrategier för att stärka sig självt. Varje klagomål är en liten historia som sinnet hittar på och som du helt och hållet tror på. Det gör ingen skillnad om du klagar högt eller bara i dina tankar. Somliga egon som kanske inte har så mycket annat att identifiera sig med hittar ett enkelt sätt att överleva enbart genom att klaga. När du befinner dig i ett sådant egos grepp blir detta att klaga, särskilt på andra människor, till en omedveten vana, vilket betyder att du inte vet vad du gör. Att ge människor negativa omdömen är en del av detta mönster, vare sig du säger det direkt till personerna ifråga, talar med andra om dem eller bara tänker på dem för dig s jälv. Den grövsta formen av sådana negativa omdömen och av egots behov av att ha rätt och vinna över andra, är att kalla människor för nedsättande saker som “tönt, skitstövel, satmara” – bestämda påståenden som man inte kan argumentera emot. På nästa nivå, ett steg längre ner på skalan över omedvetenhet, har vi högljutt skrikande och rytande, och ännu lite längre ner finner vi fysiskt våld.

Bitterhet är den känsla som åtföljer klagandet och de negativa omdömena om andra människor och ger ännu mer energi åt egot. Bitterhet innebär att känna sig arg, indignerad, kränkt eller förolämpad. Du är förbittrad över andra människors girighet, deras oärlighet, deras brist på integritet, vad de gör, vad de har gjort i det förflutna, vad de har sagt, vad de inte har gjort, vad de borde eller inte borde ha gjort. Egot älskar det! I stället för att ha överseende med andras omedvetenhet gör du den till deras identitet. Vem är det som gör det? Omedvetenheten i dig, egot! Ibland är det så att “fel” som du uppfattar hos någon inte ens existerar. Det är en fullständig misstolkning, en projektion av ett sinne som har lärt sig att se andra som fiender och sig själv som ofelbar eller överlägsen.Andra gånger kanske felet finns där, men du förstorar det. Samtidigt är det så att det du reagerar på hos andra, det förstärker du också hos dig själv.

Att inte reagera på egot hos andra är ett av de mest effektiva sätten att inte bara gå bortom egot hos dig själv utan också lösa upp det kollektiva mänskliga egot. Men du kan bara vara i ett tillstånd av icke-reaktion om du kan se att någons beteende kommer från egot, att det är ett uttryck för människans kollektiva dysfunktion. När du inser att det inte är något personligt finns det inte längre någon drivkraft att reagera som om det vore det. Genom att inte reagera på egot kan du ofta locka fram det sunda och friska hos andra, vilket är det obetingade medvetandet i motsats till det betingade. Ibland kan du behöva vidta praktiska steg för att skydda dig mot mycket omedvetna människor. Det kan du göra utan att göra dem till fiender. Ditt främsta skydd är dock att vara medveten. En person blir en fiende om du gör egots omedvetenhet till något personligt. Icke-reaktion är inte svaghet utan styrka. Ett annat ord för icke-reaktion är förlåtelse. Att förlåta är att ha överseende, eller snarare att se igenom. Du ser igenom egot till den friska kärna som finns hos varje människa.

Egot älskar att klaga och känna ilska och bitterhet, inte bara gentemot andra människor utan också inför situationer. Vad du kan göra när det gäller en person kan du också göra ifråga om en situation: att göra den till en fiende. Det bakomliggande synsättet är alltid: Det här borde inte hända, jag vill inte vara här, jag vill inte göra det här, jag blir orättvist behandlad. Och egots främsta fiende är naturligtvis nuet, det vill säga livet självt.

Att klaga skall inte förväxlas med att informera någon om misstag eller brister så att de kan åtgärdas. Att avstå från att klaga betyder inte nödvändigtvis att stå ut med dålig kvalitet eller destruktivt beteende. Det finns inget ego i att tala om för servitören att din soppa är kall och behöver värmas – om du håller dig till fakta, som alltid är neutrala. “Hur vågar du servera mig kall soppa…” – det är att klaga. Det finns ett “jag” här som älskar att känna sig personligen förolämpad av den kalla soppan och som tänker göra mesta möjliga av det, ett jag som älskar när någon gör fel. Den sortens klagande vi talar om går egots ärenden och verkar inte för en konstruktiv förändring. Ibland är det uppenbart att egot inte vill ha förändring så att det ska kunna fortsätta klaga. Se om du kan fånga, det vill säga lägga märke till, den där rösten i huvudet, kanske i samma ögonblick som den klagar över något, och se den för vad den är: egots röst, ingenting annat än ett inlärt tankemönster, en tanke. Närhelst du lägger märke till den där rösten inser du också att du inte är rösten utan den som är medveten om den. I själva verket är du den medvetenhet som är medveten om rösten, den medvetenhet som finns i bakgrunden. I förgrunden finns rösten, tänkaren. På det här sättet kan du bli fri från egot, fri från det observerande sinnet. I samma ögonblick som du blir medveten om egot i dig är det i egentlig mening inte längre ett ego utan bara ett gammalt inlärt tankemönster. Egot förutsätter omedvetenhet. Medvetenhet och ego kan inte existera samtidigt. Det gamla tankemönstret eller den gamla mentala vanan kanske överlever och återuppstår under en tid, eftersom den har kraften från flera tusen år av kollektiv mänsklig omedvetenhet bakom sigt, men egot försvagas varje gång du blir uppmärksam på det.

Travelspec.se