Vetets hälsorisker

Vetet förr och nu

Uppfattningen att en matvara som är så djupt inrotad i den mäskliga historien skulle kunna vara dålig för oss är oroväckande och går helt på tvärs mot kulturellt betingade uppfattningar som länge omhuldats om vete och bröd. Men dagens bröd har få likheter med de brödlimpor som togs ut ur våra förfäders ugnar. Bröd och andra produkter framställda av vete har försörjt mäniskor i århundraden, men våra förfäders vete var inte samma sak som det moderna vetet som du får idag. Från de ursprungliga vilda grässorter som tidiga människor skördade har varianterna av vete formligen exploderat till mer än 25 000 olika sorter och nästan samtliga är resultatet av mänsklig inblandning.

På det tidiga 1900-talet fick strålvalsarna sitt genombrott och mjölet blev mer finmalet än tidigare, men i grund och botten behöll mjölet sin ursprungliga sammansättning. Allt förändrades radikalt under den senare delen av 1900-talet, när en stor omvälvning inom hybridiseringstekniken kom att förändra detta spannmål. Det som idag fortfarande kallas vete har förändrats, inte på grund av naturens krafter, som torka, växtsjukdomar eller darwinistiskt naturligt urval, utan som ett resultat av mänsklig påverkan.

Den moderna, kommersiella veteproduktionen har haft som mål att leverera egenskaper som ökad avkastning och minskade produktionskostnader och har möjliggjort en storskalig produktion. Under denna snabba utveckling har i stort sett inga frågor ställts om huruvida alla dessa nya egenskaper hos vetet har varit förenliga med mänsklig hälsa.

Ett märkligt förbiseende var att alla dessa nya sorter aldrig utsattes för någon vetenskaplig prövning av livsmedelssäkerhet, vare sig i studier på människor eller på djur. Drivkraften att öka avkastningen på grödorna var så stor, liksom viljan att lösa världens hungersnöd, att växtgenetikerna var fullständigt övertygade om att deras nya, hybridiserade växtsorter var säkra som mänsklig föda. Därför släpptes dessa produkter ut på marknaden utan att frågan om livsmedelssäkerhet ens hade övervägts.

Vetet och dess hälsorisker

Hur många känner till att fullkornsbröd av vete höjer blodsockret till högre nivåer än vanligt vitt socker. Förutom lite extra fibrer är det inte bättre att äta två skivor fullkornsbröd gjort på vete, utan snarare värre, än att dricka en burk sockersötad läsk eller att äta en chokladkada.

Veteprodukter höjer blodsockernivån mer än nästan alla andra kolhydratrika produkter, alltifrån bönor till chokladkakor. Detta har viktiga konsekvenser för kroppsvikten, eftersom glukos ofrånkomligen följs av insulin, hormonet som ser till att släppa in glukos i kroppens celler och som stimulerar omvandlingen av glukos till fett. Ju högre blodsockret stiger efter en måltid, desto mer stiger insulinnivån och desto mer fett lagras in. Detta är orsaken till att exempelvis en omelett med tre ägg, som inte höjer blodsockret, inte heller orsakar mer kroppsfett, medan två skivor fullkornsvetebröd får blodsockret att skjuta i höjden och därmed triggas insulinutsöndringen och fettinlagringen igång, framförallt fettet kring midjan och fettet runt de inre organen.

Allt handlar inte om gluten

Gluten är inte den enda misstänkta skurken som lurar i vetemjölet.
Utöver gluten finns ca 20 procent icke-gluteninnehållande proteiner i vete. Totalt finns mer än tusen proteiner med olika uppgifter, som att skydda spannmålet mot patogener, ge motståndskraft mot väta och ha reproduktiva funktioner. Dessutom har livsmedelsproducenter börjat tillsätta olika svampenzymer för att förbättra jäsningsprocessen. Enkelt uttryckt är vete så mycket mer än enbart en komplex kolhydrat med gluten och fibrer. Vete är en komplex samling av biokemiskt unika substanser med stor variation beroende på genetiken.

Varför är vetet värre för vikten än annan mat?

Vetet sätter igång cykler av insulindriven mättnad och hunger som efterföljs av humörsvängningar. Det ger upphov till allt från euforiskt välbefinnande till abstinensbesvär, störningar i neurologiska funktioner och beroendeproblematik och resulterar i slutändan i fettinlagring.

De extremt höga blodsocker- och insulinnivåerna är orsakerna till fettinlagringen, som framförallt sker i de inre organen i buken. Detta upprepas om och om igen. Det viscerala fettet ( Visceralt fett är en särskild typ av fett som finns på magen, och under namn som t ex “ölmage”) ansamlas och ger upphov till fettlever, två förfettade njurar, en förfettad bukspottskörtel, förfettade tunn- och tjocktarmar samt den mest uppenbara manifestationen som kan ses utifrån – vetemagen. (Även ditt hjärta blir förfettat, men revbenen döljer det för dig).

Vetemagen är således den yttre manifestationen av det viscerala fett som finns inuti buken och som kapslat in de inre organen. Allt är resultatet av månaders och års återkommande cykler av högt blodsocker och höga insulinnivåer, som orsakar insulinframkallad fettinlagring. Det orsakar inte gäddhäng på överarmarna, en fet rumpa eller feta lår, utan just fetma kring buken som beror på förfettade, bulkiga inre organ. En fet rumpa eller feta lår är just bara detta – en fet rumpa och feta lår – varken mer eller mindre. Det speglar bara ett överskott av intagna kalorier i jämförelse med din kaloriförbrukning. Även om vetet också bidrar till fettet på rumpa och lår, är fett på dessa ställen relativt ofarliga ur ett metabolt perspektiv. Visceralt fett är något helt annat. Det har unika egenskaper för att dra igång ett helt universum av inflammatoriska reaktioner. Det viscerala fettet är en unik metabolisk fabrik som är verksam dygnet runt alla dagar i veckan. Det den producerar är inflammatoriska signaler och onormala nivåer av cytokiner samt hormonella signalmolekyler som används för cellernas kommunikation. Ju mer visceralt fett som finns, desto större mängd onormala signalsubstanser släpps ut i blodet.

Allt kroppsfett har förmågan att producera adiponectin, en skyddande molekyl som minskar risken för hjärtsjukdomar, diabetes och högt blodtryck. Men i takt med att det viscerala fettet ökar, minskar förmågan att producera det skyddande adiponectinet (av okänd anledning). Listan över andra hälsoproblem som visceralt fett ger upphov till, växer och omfattar idag sjukdomar som demens, reumatoid artrit och tjocktarmscancer. Det är därför midjemåttet har visat sig vara effektivt för att bedöma riskerna för att utveckla dessa sjukdomar.
Det är inte bara så att visceralt fett producerar höga nivåer av inflammatoriska signaler, det är i sig självt också inflammerat och innehåller stora mängder inflammatoriska, vita blodkroppar.

Med andra ord – i den mänskliga kroppen är inte allt fett likadant. Vetemagens fett är speciellt. Det är inte bara ett inaktivt upplag för överblivna pizzakalorier. Det är också en sorts endokrin (=hormonbildande) körtel, ungefär som din sköldkörtel och bukspottskörtel, men en mycket större och mer aktiv endokrin körtel. Till skillnad från andra endokrina körtlar spelar det viscerala fettets körtel efter helt andra regler och motverkar i själva verket kroppens hälsa. Så vetemagen är inte bara en trist syn för ögat, den är också förfärligt ohälsosam.

Bli av med din vetemage

Borttagande av veteprodukter är ofta en del i lågkolhydratsdieter. Allt fler kliniska studier visar på fördelar för lågkolhydratsdieter vad gäller viktnedgång. Lågkolhydratdieternas framgångar bygger till stor del på borttagande av vete. Minskar du på kolhydraterna, tvingas du av nödvändighet dra ned på veteprodukterna. Eftersom vete numera kominerar i de flesta vuxnas kost, innebär ett borttagande av vete samtidigt att den största problemkällan försvinner.

Socker och andra kolhydrater spelar också definitivt en roll. med andra ord, om du tar bort vete men dricker sötad läsk och äter godis och majschips varje dag, kommer du att upphäva det mesta av viktnedgångsfördelen av att eliminera vetet. Det flesta rationellt tänkande vuxna vet redan att det för viktnedgång är nödvändigt att undvika stora intag av läsk och glass. Det är borttagandet av vetet som känns konstigt, men eliminering av vete är en kraftigt underskattad strategi för snabb och betydande viktnedgång. i synnerhet när det gäller bukfetma.

Det fantastiska med veteeliminering är att borttagandet av detta livsmedel, som är aptitstimulerande och beroendeframkallande, ger upphov till ett helt nytt förhållningssätt till mat. Du börjar äta mat för att tillfredsställa dina fysiologiska energibehov istället för att ett visst livsmedel trycker på dina  “aptitknappar” och stimulerar dig till att äta mer och mer. Du kommer att upptäcka att du knappt är intresserad av lunch mitt på dagen, att d utan problem kan passera alla brödhyllorna i snabbköpet och att du utan att blinka inte längre har något problem med att tacka nej till munkarna som bjuds i fikarummet på ditt kontor. Du kommer att uppleva en skilsmässa från ditt tidigare jag med ett hjälplöst, veteframkallat begär av att äta mer och mer och mer …

Allt detta är helt logiskt. Om du utesluter livsmedel som ger upphov till skyhögt blodsocker och förhöjda insulinnivåer, så upphäver du samtidigt cykeln av hunger och kortvarig mättnad, du eliminerar kostfaktorn som ger upphov till beroendeframkallande exorfiner. Du nöjer dig helt enkelt med att äta mindre. Din övervikt smälter bort och du går tillbaka till en fysiologiskt lämplig vikt. Du blir av med det förunderliga och fula bildäcket runt magen. Säg “hej då” till din vetemage!

 

Utdrag ur boken Brödberoende av hjärtläkaren William Davis

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Travelspec.se